- Författare:
Irène Némirovsky
-
Översättare:
Dagmar Olsson
-
Formgivare:
Jan Biberg
-
Förlag:
Albert Bonniers Förlag
- Bandtyp: Pocket
- Språk: Svenska
- Utgiven: 200612
- Antal sidor: 432
-
Vikt i gram: 242
ISBN10: 9100113956 ISBN13: 978910011395
Boken skildrar mestadels vad den franska befolkning fick uppleva under den tyska invasion i juni 1940. Här få man följa rika som flyr med en del av sina ägodelar, andra som förlorat allt eller blivit bestulna av tyskarna. Kvinnorna som förälskade sig i tyskarna och andra som hatade dem. Den här boken är en upplevelse. Den fick mig att fundera på vissa demokratiska och autoritära ledare i vår tid som rättfärdigar krig med att de vill införa demokrati, tillsätta en allierade vid makten, sprider populistiska / rasistiska argumenten för att vinna valet eller för att hittar en syndabock.
Ännu idag skördar krig många liv, driver folk i fattigdom eller på flykt, splittrat familjer och sorgligt nog tycker jag att FN, som i min tyck är en klubb av hycklare, gör väldigt lite för att skydda de som verkligen borde skyddas - istället stöder de allierade autoritära makthavare av strategiska eller ekonomiska skäll!
Så många de var! Byborna gick på nytt ut i dörröppningen och tittade på dem under uppmärksam tystnad, lyssnade på dem och försökte uppskatta antalet. Tyskarna dök upp från alla håll, fyllde torg och gator hela tiden kom det fler. Byn hade sedan september vant sig av med att höra steg, skratt och unga röster. Den var nu utmattad, kvävd av det oväsen som steg ur flodvågen av gråna uniformer, av lukter av sunda människor, en lukt av färskt kött, men framför allt uttröttad av att höra det främmande språket. Tyskarna fullkomligt invaderade hus, affärer och kaféer. Deras stövlar klampade på tegelgolven i köken. De begärde att få mat och dryck. De klappade barnen i förbifarten. De gestikulerade, sjöng och log åt kvinnorna. s 125
Han hade sett dem på landsvägen, dem och deras gelikar, och han mindes bilarna som var fullproppade med officerare som flydde med vackra läderväskor och med sina sminkade kvinnor, statsanställda som lämnade sin post, politiker som i panik tappade hemliga handligar på vägen, flickor som visserligen hade gråtit som sig bör på dagen för vapenstillståndet, men som nu tröstade sig med tyskarna. "Och detta är en sak som ingen kommer att höra talas om, det kommer att spinnas ett sådant nätverk av lögner kring detta att det istället görs till ännu en ärolik sida i Frankrike historia. s 177
Tårarna som hon tappert hållit igen i så många dagar vällde nu fram.
Upproriskt skrek hon:
- Men varför är det alltid vi som får lida? Människor som vi? Vanliga människor, små kontorister? Att det blir krig, att francen faller, att det blir arbetslöshet eller kris eller revolutioner, det klarar de andra sig undan. Det är alltid vi som krossas! Varför? Vad har vi gjort? Vi får betala för allt ont. Självklart är ingen rädd för oss! Arbetarna förvarar sig och de rika är starka. Vi är dumbommarna som blir utnyttjade. Jag vill veta varför det är så! Vad är det som sker? Jag begriper ingenting. s 201
